Alexandras perspektiv.

Två veckor gick väldigt snabbt. Den här dagen hade Yohio kommit hem.

Jag satt på bussen och när den stanade gick jag av snabbt till parken.

Jag såg han stod under trädet, trädet vi alltid står under.

Jag sprang fram till honom och kramade honom så hårt jag kunde.

- Jag har saknat dig! Nästan skrek jag.

- Jag har saknat dig med! Sa han och kramade mig tillbaka.

Äntligen hade han kommit hem!

Vi stod och pratade länge om vad han och jag hade gjort. Efter några timmar ringde Lina och sa att hon skulle säga något viktigt.

Jag fick gå ifrån Yohio och hem till Lina.

Han skulle vänta på mig i parken tills jag kom tillbaka.

Vi satt på hennes säng. 

- Jag... Jag ska flytta... Sa hon oroligt.

- Va? Kommer du byta skola? Sa jag förvånat.

- Alexandra.... Jag... Jag kommer flytta till Finland... Sa hon ledsamt.

- Finland?... Sa jag ännu mer förvånat.

- Min Mamma och Pappa har fått jobb där... Sa hon och tittade ner i golvet.

Jag satt helt tyst... Jag visste inte vad jag skulle säga?...

- Jag kommer sakna dig! Sa hon och kramade mig.

- Jag kommer sakna dig med! När flyttar du? Sa jag och kramade henne.

- Imorgon... Sa hon och började nästan gråta.

Jag gick sakta mot parken igen. Jag var så ledsen... Jag trodde att inget skulle kunna muntra upp mig.

Då Yohio kom springandes.

- Har det hänt något? Sa han förvånat.

- Min bästa vän kommer att flytta... Sa jag ledsamt.

- Åh vad synd... Sa han och tog tag i mina händer.

- Jag kommer kanske aldrig få träffa henne igen... Sa jag och började gråta.

- Gråt inte Alexandra... Såklart du kommer träffa henne igen! Sa han tröstande.

- Jag tror att inget kan få mig att sluta gråta... Sa jag och försökte torka bort tårarna. Men det kom bara nya...

Han kysste mig och sa - Jo jag vet en sak! Vänta här...

Han sprang iväg och kom tillbaka efter ett tag.

- Vad skulle kunna muntra upp mig? Sa jag och tittade på honom.

- Vänta ett tag bara... Sa han och log.

Vi stod där ett långt tag och jag började undra vad han egentligen menade.

Då knackade någon på min rygg och jag vänta mig om. Jag kunde inte tro mina ögon...

- D-du är j-ju Seike! Stammade jag fram.

- Ja! Vad heter du? Sa Seike och log.

- Alexandra... Sa jag nervöst.

- Yohio berättade att du var ledsen... Sa han lågt.

- Du... D-du? Jag älskar din musik! Sa jag utan att tänka mig för.

- Åh tack! Sa han glatt. 

Jag fick träffa min största idol! Och sist men inte minst så kom jag och Lina överens om att vi skulle träffas i Vinter.

Bättre än så här kunde det inte bli!

Kommentera gärna vad du tyckte om novellen! Det här var tyvärr sista delen på den här novellen... Men det kommer ju som alltid andra noveller här! ♥

Alexandras perspektiv.

Det var Lördag och jag väntade på Yohio i parken. Han hade varit på stan med några vänner så han skulle komma med bussen. Jag stod bredvid en lång lyktstolpe.

Då såg jag att Maja med två andra tjejer komma gående. Majas blonda hår var lockigt, hon hade som vanligt överdrivet mycket smink och märkeskläder. Dom två andra tjejerna gick bakom henne.

Maja kom fram till mig och sa - Hej Alexandra... Vad gör du här?... 

- Jag väntar på min pojkvän... Sa jag tyst.

- Haha! Pojkvän?! Jätte kul... Men på riktigt... Sa hon kaxigt och tjejerna bakom skrattade också.

Då kom Yohio och ställde sig bredvid mig. Maja såg förvånad ut.

- Vem är du? Sa hon och kollade på han.

- Yohio... Jag är Alexandras pojkvän! Sa han glatt.

- Va?... Är du ihop med henne?! Du är ju typ "känd".... Sa hon och gjorde citattecken.

- Ja det är jag! Men vem är du? Sa han nyfiket.

- Jag är Maja... Typ alla vet vem jag är! Jag har en blogg med jätte många läsare! Sa hon kaxigt.

- Jaha?... Du går väl i Alexandras klass eller? Sa han så snällt han kunde.

- Kanske... Kom vi går tjejer!  Sa hon och gick iväg med dom.

- Hon är ond... Sa jag till Yohio när jag inte såg Maja längre.

- Jag förstår det... Sa han och skrattade.

Vi satt oss på en parkbänk.

- Imorgon åker jag på turné Alexandra... Sa han tyst.

- Juste... Det hade jag glömt... Sa jag ledsamt.

- Jag lovar att ringa dig varje dag! Sa han och log.

- Säkert? Sa jag och tittade ner.

- Ja jag lovar! Lita på mig... Sa han och kysste mig.

Han skulle vara borta i två veckor. Två långa veckor utan honom... Vad jag skulle sakna honom!

Jag kramade honom hårt och han kramade mig tillbaka. Vi satt där länge hand i hand och pratade.

Efter ett tag tittade jag på klockan och såg att jag skulle ha varit hemma nu. Mamma hade sagt att jag inte fick vara borta så länge.

- Jag är ledsen... Men jag måste verkligen gå! Annars missar jag bussen... Sa jag ledsamt.

- Okej... Sa han och kysste mig en sista gång innan jag sprang iväg till bussen.

När jag kom hem tog jag av mig mina ytterkläder och skor. Jag gick snabbt in i vardagsrummet där mamma satt och läste tidningen. 

- Förlåt att jag kom hem sent! Sa jag till mamma.

- Vart har du varit? Sa hon och tittade på mig.

- I en park... Sa jag glatt.

- Med vem? Sa hon nyfiket.

- Med... Med min pojkvän... Sa jag tyst.

- Pojkvän?! Sa hon förvånat.

- Ja... Sa jag och bet mig i läppen.

- Vad kul! Vem är det?  Sa hon och log.

- Ehhhmmm jo... Det är... Yohio! Sa jag snabbt.

- Han som nästan vann melodifestivalen? Sa hon.

- Ja... Sa jag högt.

- Vad kul! Sa hon och bläddrade i tidningen.

Hon var inte förvånad... Det tyckte jag var lite konstigt faktiskt...

Det var Måndag och jag var i skolan. Det var tidigt och den hade inte börjat än.

Varje elev i högstadiet viskade - Kolla det är ju hon som är ihop med Yohio... När jag gick förbi.

Jag förstod direkt att det var Maja som hade sagt det till alla...

Kommentera! ♥

Alexandras perspektiv.

Jag vaknade sent på Fredag morgon. Alla i min klass var lediga idag. Då ringde Yohio till mig.

- Hej Yohio! Svarade jag i mobilen.

- Hej! Jo vi skulle väl göra något idag? Sa han glatt.

- Ja! Vill du komma hem till mig idag? Sa jag snabbt.

- Ja visst! Sa han.

När jag hade gett han min adress och lagt på gjorde jag mig i ordning.

Jag åt frukost, sminkade mig och satt på mig en svart klänning med långa ärmar. Det var inte ofta jag hade klänning på mig... Jag tog en kopp te medan jag väntade.

Efter ett tag knackade det på dörren och jag sprang för att öppna.

Yohios perspektiv.

Hon öppnade snabbt dörren.

- Hej! Sa hon och log.

- Hej! Sa jag glatt.

- Kom in! Sa hon och släppte in mig.

Hennes familj var inte hemma.

Vi gick in i hennes rum. Väggarna var gråa, det fanns ett litet skrivbord med en stol, en svart säng, en stor vit garderob och över halva hennes vägg var det Seike affischer.

- Tycker du om Seike? Sa jag förvånat.

- Ja! Han har varit min idol sen jag var 12... Sa hon tyst.

- Vad kul! Sa jag och log.

Vi satt os på hennes säng.

- Vad fint du har det! Sa jag och tittade mig omkring en gång till.

- Tack! Sa hon tyst.

- Vad brukar du sitta och göra vid ditt skrivbord? Sa jag nyfiket.

- Rita... Sa hon blygt.

- Kan jag få se? Sa jag ännu mer nyfiket.

Hon tog fram en rosa mapp med teckningar i. Jag öppnade och kollade förvånat på dom.

- Wow... Du är verkligen duktig! Sa jag imponerat.

- Njaaa... Sa hon osäkert.

- Seriöst... Dom är jätte fina!!! Jag önskade att jag kunde rita så här... Sa jag högt.

- Åh tack... Sa hon förvånat.

Vi satt där och pratade ett tag.

- Ska vi gå till parken? Sa jag helt plötsligt.

- Ja! Sa hon glatt.

Alexandras perspektiv.

Vi gick sakta till bussen. Jag kände att han var nära att ta tag i min hand men ångrade sig. Efter ett tag började vi prata och det gjorde vi ett tag. Han var så vacker! Jag hade aldrig sett en finare person.

När vi satt på bussen pratade vi lika mycket. Båda vi tyckte att det var bäst att sitta längst bak i bussen. När klev på mer och mer folk.

När vi var framme i parken stannade vi under ett träd. 

Han tog mina händer och sa - Älskar du mig? 

- Ja... Sa jag förvånat efter ett tag.

- Bra... Sa han och kysste mig.

- Ä-älskar du mig med? Sa jag ännu mer förvånat.

- Ja såklart! Sa han som om det var det mest uppenbara i hela värden.

Jag kände mig så lycklig! Vi gick genom parken hand i hand och pratade länge. Jag önskade att det skulle kännas så här varje dag!

Kommentera! ♥

Alexandras perspektiv.

Nästa dag var det Torsdag.

Jag gick ut ur klassrummet och mot min krok. Jag satt på mig min jacka, ryggsäck och tog på mig mina skor.

Jag började gå sakta. Jag såg Maja och dom andra tjejerna stå och prata.

- Igår så dansade jag med Gabriel på hans fest! Sa hon skrytigt.

- Va?! Sa en annan tjej förvånat till henne.

Mer hörde jag inte... Jag gick för långt borta.

När jag hade gått ett tag så såg jag en liten rosa sak ligga vid sidan av vägen. Jag tog upp den och såg att det var en plånbok. Jag öppnade den och där stod det ägarens telefon nummer. Det var Yohios nummer.

Jag gick snabbt mot hans lägenhet. Jag hoppades han var hemma så jag kunde ge den. När jag stod framför hans dörr knackade jag på. Han öppnade snabbt.

- Hej! Sa han glatt.

- Hej! Är det här din plånbok? Sa jag och höll fram den.

- Ja jag har letat överallt! Vart hittade du den? Sa han och tog emot den.

- Sidan av vägen... Sa jag och log.

- Vill du komma in? Sa han nyfiket.

- Nej jag kan inte... Jag måste skynda mig till bussen för att jag ska vara barnvakt idag... Sa jag ledsamt.

- Jaha? Okej hejdå! Sa han och log tillbaka.

- Ja hejdå! Sa jag och han stängde dörren.

Nu sprang jag mot bussen. Jag hann precis på den. När jag kom hem satt Mia som vanligt på golvet och lekte med sina Barbie dockor. Mamma hade precis gått och jag skulle passa Mia.

- Vill du leka med mig? Sa Mia glatt. 

- Ja såklart! sa jag lika glatt.

- Kan du göra fläta? Sa hon tyst.

- Okej! Hur många flätor vill du att den ska ha? Sa jag och log.

- Två! Sa hon och höll upp två fingrar.

Yohios perspektiv.

Jag satt hemma på soffan och läste en bok. Det började bli mörkt ute. Jag smsade Alexandra och frågade om hon ville göra något imorgon och det ville hon. 

Kommentera! ♥

Alexandras perspektiv.

Det var Onsdag och jag satt i skolan. Det var sista lektionen och vi hade matte. Lina satt alltid bredvid mig och hjälpte mig.

Hon var jätte duktig på matte! Hennes långa, ljusa hår skymde hennes ansikte när hon satt och arbetade. Men ibland tittade hon upp och då såg man henne. Hon var 30 tal över mig. Hon jobbade verkligen snabbt! 

- Skulle du vilja du göra något efter skolan idag? Sa hon helt plötsligt.

- Ledsen, Jag ska träffa en vän idag... Men imorgon da? Sa jag nyfiket.

- Det går inte... Då ska jag på balett... Sa hon trött.

Läraren hörde oss prata och sa - Alexandra och Lina... Var tysta på lektionen!

När lektionen var slut gick jag sakta till min krok och tog mina saker. Jag skulle precis gå när några tjejer från klassen över stoppade mig. Det var Maja och några till tjejer.

- Kommer du på Gabriels fest ikväll? Sa hon och tittade på mig.

- Jag är inte bjuden... Sa jag tyst.

- Jag kan säkert fixa in dig! Sa hon och blåste en stor tuggummibubbla. 

- Ledsen... Jag kan inte idag... Sa jag och försökte komma emellan.

- Vänta lite! Vad ska du göra som är så kul da? Gabriel gör ju dom BÄSTA festerna på hela skolan! Sa hon kaxigt.

- Jag ska vara med en vän! Sa jag och lyckades komma emellan.

Jag gick snabbt ut och började gå.

Yohio hade skrivit att jag skulle träffa honom i parken kl 3. Jag ringde mamma och sa att jag skulle komma hem lite senare. Då tittade jag på klockan och märkte att den var tre minuter över 3. Jag började springa.

När jag kom till parken såg jag att Yohio stod under ett träd och väntade på mig. Han var sminkad och hade svarta kläder på sig.

- Hej! Förlåt att jag är sen... Sa jag när jag hade kommit fram till honom.

- Det gör inget! Sa han och log.

Jag tittade på honom länge innan någon av oss sa något. 

- Vill du följa med mig hem? Sa han glatt.

- Okej! Sa jag lika glatt.

Jag när kom in i hans vardagsrum såg jag att väggarna var rosa, han hade en svart soffa, en TV och en liten hylla. Jag gick fram till hyllan och kollade. Där fanns det massa böcker och några foton. 

- Är det där du när du var liten? Sa jag och pekade på en bild med en liten pojke på.

- Ja det är jag... Sa han tyst.

Jag tittade länge på bilden. På bilden satt han på en stol i ett kök. Han hade kort, ljust hår. Han var väldigt söt när han var liten!

Yohio gick in i köket och gjorde te. Jag satt mig i soffan. Bredvid soffan fanns ett stort fönster. Utanför var det en liten lekplats och massa träd. Jag kände mig trygg hemma hos honom. Jag vet inte varför? Jag bara gjorde det... Jag älskade att bara sitta och titta ut genom ett fönster.

Mobilen plingade till. Det var ett mail där det stod att vi hade ett prov nästa Fredag. Kunde dom inte sagt det lite tidigare?!

Jag la ner telefonen och lutade mig för att se Yohio i köket. Han märkte inte att jag tittade på honom. Han stod och kokade vattnet. Han var ett huvud längre än mg. Det hade jag inte tänkt på förut.

Då kom han in i rummet och ställde teet på bordet. Han satt sig bredvid mig i soffan. Soffan var väldigt stor men han satt ändå ganska nära. Först satt vi bara helt tysta och tittade på varandra. Men sen började vi prata.

- Så vilken klass går du i? Sa han nyfiket.

- Jag går i åttan! Sa jag glatt.

- Jaha? Sa han förvånat.

- Har du jobbat idag? Sa jag nyfiket.

- Nej jag var med några vänner... Jag åker på turné på Söndag... Sa han tyst.

- Vilka städer ska du till? Sa jag efter ett tag.

- Först ska jag till Hudiksvall, sen till Söderhamn, sen till Ludvika och sist till Göteborg! Sa han högt.

- Jaha? Sa jag tyst.

- Jag har faktiskt inte varit där på länge tror jag... Sa han tänkande.

Vi satt där och pratade länge. Han var väldigt nyfiken och frågade massa saker. Jag visste redan väldigt mycket om han så jag svarade mest på massa frågor. Ja var inte bra på att ställa frågor häller...

Det började bli sent så jag gick hem. När jag gick mot bussen så var det väldigt mörkt ute. Det gick ingen på vägen där jag gick. Jag hade haft en rolig eftermiddag med Yohio! Han hittade på så mycket att prata om. 

Kommentera! ♥ 

Alexandras perspektiv.

Det var Tisdag och jag hade nyss varit hos Lina.

Jag gick sakta mot bussen. Jag gick in i den och satt mig längst bak som alltid.

Då satt det sig någon bredvid mig. Jag tittade på personen och det var Yohio.

- Hej! Sa han och log.

- Hej! Sa jag glatt.

- Kommer du direkt från skolan? Sa han nyfiket.

- Nej jag har varit hemma hos en vän! Sa jag och log tillbaka.

- Kan jag få ditt nummer? Sa han tyst.

- Visst! Sa jag förvånat och gav han mitt nummer.

Tänk att han ville ha mitt nummer?! Det var aldrig någon som hade frågat det förut... Vi satt där och pratade ända till han skulle av.

- Vi ses! Sa han och vinkade.

- Ja hejdå! Sa jag och vinkade tillbaka.

Jag tog upp min mobil och mina hörlurar. Jag satt på You´re The One med Yohio igen. Jag älskade verkligen den låten! Jag hade aldrig tyckt om en låt så mycket förut.

När jag kom hem stod mamma i köket och lagade mat.

- Har du haft en bra dag i skolan idag? Sa hon glatt.

- Mamma... Man kan inte det bra i skolan... Sa jag trött och gick in i vardags rummet.

Där satt min lillasyster Mia och lekte med Barbie dockor.

- Har du fått en ny? Sa jag förvånat och tittade på dockan hon hade i handen

- Ja! Jag har döpt den till Alexandra! Sa hon och tittade på mig.

- Vad gulligt! Sa jag och kramade henne.

Jag gick in i mitt rum och började plugga. Jag hade svenska, matte och SO läxa. Det skulle nog ta ett tag...

Då plingade min telefon. Det var ett sms från Yohio. Han undrade om jag ville träffa honom imorgon efter skolan i parken och det ville jag såklart!

Jag somnade i sängen med kläder och smink. Men vaknade mitt i natten, tog bort sminket och satt på mig mitt nattlinne. Sen gick jag och la mig igen. På morgonen vaknade jag tidigt så jag hade god tid på mig. Jag sminkade mig lite extra fint idag. Jag skulle ju träffa Yohio efter skolan så... 

Kommentera? ♥

Alexandras perspektiv.

Jag gick sakta hemåt från skolan. Det hade varit en jobbig dag med långa lektioner. Jag längtade efter att lägga mig i sängen och sova...

Jag satt på mig mina hörlurar och lyssnade på musik. Jag lyssnade på Seike, han var den ända på Spotify jag lyssnade på.

Det var höst och träden var fulla av färger. Då såg jag en liten svart hund komma springandes fram till mig. Jag böjde mig ner och klappade den. Jag tog av mig hörlurarna och stängde av musiken.

- Luna? Luna vart är du? Hörde jag någon ropa.

Jag tänkte att det säkert var den som ropades hund så jag gick fram till honom men hunden. 

- Tack så mycket! Hon springer alltid iväg från mig... Sa han glatt.

- Det var så lite... Sa jag och log.

- Vad heter du? Sa han nyfiket.

- Jag heter Alexandra! Men vänta lite... Du är väl Yohio va? Sa jag förvånat. Tänk att jag inte såg det?!

- Ja... Sa han och log tillbaka.

Yohios perspektiv.

Hon hade svart hår, var lite sminkad, Hon hade en svart tröja med ett kors på, En vit huvtröja med döskallar på, en ryggsäck med nitar på och svarta byxor med kedjor. 

- Bor du här i närheten? Sa jag tyst. 

- Nej... Jag har varit i skolan och jag måste gå ganska långt och ta bussen för att komma hem... Sa hon trött.

- Måste du åka buss långt också? Sa jag nyfiket.

- Ja... Men jag måste gå nu annars missar jag den... Sa hon stressat.

- Vi ses väl någon gång da! Sa jag glatt.

- Ja hejdå! Sa hon och gick snabbt till bussen.

Jag gick sakta hemåt med Luna i kopplet. Jag var ledig en vecka till och sen skulle jag ut på min nästa turné. Jag försökte att ringa några av mina vänner men alla var upptagna. Dom jobbade eller så var dom på semester.

När jag kom hem satt jag mig i soffan och tog upp mobilen. Jag kollade Instagram och jag hittade Alexandra. Hon hade inte privat så jag kollade på hennes bilder. En tyckte jag var extra fin. Det var en bild på henne när hon log ett jätte fint leende. Jag gillade bilden och började följa henne.

Det kanske var lite konstigt att följa en man träffade i parken men det skulle vara ännu konstigare om jag slutade följa henne. 

Alexandras perspektiv.

Jag hann precis på bussen och satt mig. Det skulle ta en timme innan jag var framme så jag satt på musik. Jag tittade ut och träden susade förbi.

Jag hade inte lyssnat på Yohio på ca 1 år. Han var väldigt bra på att sjunga men jag hade bara inte lyssnat på hans låtar. Jag satt på en ny låt av han som jag aldrig hört förut. Den hette You´re The One. Det var en av dom bästa låtarna jag hört.

Då satt det sig en bredvid mig. Jag tittade på personen och tog av mig hörlurarna. Det var Lina från min klass. Hon hade ljust långt hår och blåa ögon. Hon var en av mina bästa vänner.

- Hej! Sa jag glatt.

- Oj hej! jag såg inte att det var du? Sa hon och log.

- Är du också på väg hem från skolan? Sa hon.

- Ja... Men vi går ju på samma skola så skulle vi inte gå på samma hållplats? Sa jag förvånat.

- Jag brukar ta en annan väg som går lite snabbare! Men det är lätt att tappa bort sig... Sa hon långsamt.

Vi satt där och pratade till jag skulle av. 

Kommentera gärna! ♣♠♥

Seikes perspektiv.

Jag var ute tidigt på morgonen. Det var väldigt dimmigt.... Nästan lite kusligt. Man kunde nästan inte se något. Då märkte jag att jag inte var på området längre. Jag kände mig iakttagen och började gå snabbare. Jag vände mig om och där stod två äldre killar. En höll fast mig och den andra stod framför mig.

- Jag känner igen dig... Sa han och kollade noga på mig.

Jag visste precis vilka dom där killarna var men jag sa inget.

- Ja juste... Seike... Eller vad du nu heter? Sa han och log elakt.

- Låt mig gå! Sa jag högt.

- Inte så fort... Sa han hotfullt.

Jag lyckades ta mig loss och sprang så fort jag kunde tillbaka.

- Det här är inte det sista du ser av oss! Skrek han.

Jag var äntligen i parken. Dom skulle aldrig att komma hit. Det vågade dom inte... Dom var för rädda för att åka fast. Jag såg Felicia komma gående. Jag pustade ut och försökte gömma händerna bakom mig.

- Hej! Sa hon glatt.

- Hej! Sa jag och försökte le.

- Har det hänt något? Sa hon förvånat.

- Nej... Ljög jag. 

- Varför gömmer du händerna bakom ryggen? Sa hon nyfiket.

- Jo... Alltså... Sa jag och försökte komma på något att säga.

- Seike... Vissa mig dina händer! Sa hon allvarligt.

Jag tog fram mina händer med repmärken på.

- Vad har hänt?! Sa hon förvånat.

- Det kan jag inte berätta... Sa jag ledsamt.

- Varför inte? Sa hon oroligt.

- Jag... Får inte... Sa jag rädd.

- Snälla! Sa hon och tittade in i mina ögon.

- Det finns ett gäng... Som gör hemska saker... Sa jag tyst.

- Ring polisen da! Sa hon förvånat.

- Nej... Det är det värsta jag kan göra... Du får inte berätta för någon! Viskade jag.

- Okej... Sa hon osäkert efter ett tag. 

- Var inte orolig dom kommer inte hit! Jag kommer aldrig gå tillbaka dit igen... Sa jag lugnt.

- Men jag är så orolig för dig... Snälla ring! Tänk vad mer dom kan göra... Och inte bara mot dig utan andra med! Sa hon med tårfyllda ögon. 

Jag tittade på henne länge och sa - Okej.. Jag gör det... 

Jag ringde och polisen sa att dom skulle komma så snabbt dom kunde.

Efter ett tag kom det en polis.

- Vi har hittat allihopa... Men du måste också följa med till stationen... Sa han polisen och tittade på mig.

- Varför måste han vara med? Sa hon oförståeligt.

- Felicia jag... Har också varit med dom förut... Sa jag och tittade ner i backen.

Jag gick in i polisbilen och åkte iväg.

Felicias perspektiv.

Så det var därför vi inte skulle ringa... Vad har jag gjort?! Jag väntade där i flera timmar men han kom inte tillbaka. Precis när jag skulle gå körde det in en polisbil och Seike gick ut ur den. Jag sprang fram till honom.

- Jag fick inget straff! Sa han glatt.

- Vad bra! Sa jag och kramade honom. Jag tänkte inte på vad jag gjorde... 

Vi gick och satt oss på en bänk. Han berättade allt som hade hänt. Efter ett tag blev det tyst och vi tittade på varandra. Han lutade sig fram och kysste mig.

- Förlåt! Jag tänkte inte jag bara... Sa han förvånat.

- Jag älskar dig med! Sa jag och kysste honom tillbaka.

Han log och sa - Jag kommer aldrig glömma den här dagen...

Det var sista delen på den här novellen men det kommer fler noveller såklart! ♥

Kommentera gärna vad du tyckte om hela novellen! ♣♠♥