Felicias perspektiv.

Det var Torsdag kväll och jag satt och tittade ut genom mitt lilla fönster. Då kom jag på att jag hade glömt mobilen hos Yohio. Jag tog på mig ytterkläderna och gick ut. Det var väldigt mörkt. Jag gick sakta mot Yohios port. Då hörde jag någon som var i skogen. Jag var rädd. Då tog någon tag i min arm och sprang med mig bakom en kiosk. Jag såg att det var Seike som hade tagit tag i min arm. 

- Vad håller du på med?! Sa jag argt.

- Varför är du ute så här sent på kvällen?! Vet du vilka galningar som springer runt här om nätterna?! Viskade han.

- Hur länge måste vi stanna här da? Viskade jag tillbaka efter ett tag.

- Inte länge till... Husen är för långt bort... Vi måste hitta någon annan stans att gömma oss... Viskade han oroligt.

- Det finns bara den här kiosken... Sa jag rädd.

- Juste jag har en nyckel till kiosken! Sa han och öppnade den.

- Varför har du det? Sa jag förvånat när vi gick in i kiosken.

- Jag känner folk... Sa han tyst.

Seikes perspektiv.

Vi fick sitta på golvet för att inte synas.

Jag såg på Felicia och hon såg väldigt rädd ut. 

- Var inte rädd dom hittar oss inte här! viskade jag och gick närmare henne.

- Vilka är "dom"?! Sa hon och såg ännu rädd ut.

- På natten brukar det springa runt några äldre killar i skogen som är ganska... Våldsamma... Sa han tyst.

- Men om dom bara är i skogen varför gömmer vi oss? Sa hon förvånat. 

- Om dom ser någon kan dom... Jag vill inte skrämma upp dig... Sa jag och tittade bort.

- Tack för att du räddade mig... Sa hon och tittade på mig.

Då hörde vi någon som gick utanför kiosken.

- Jag är rädd! Viskade hon och gick närmare mig.

- Dom hittar oss inte här jag lovar! Viskade jag tröstande.

Efter ett tag blev det tyst utanför. Jag reste mig upp och tittade ut genom fönstret. Det var ingen kvar längre.

- Kusten är klar... Sa jag lättat.

- Är du säker? Sa hon förvånat.

- Ja... Sa jag och låste upp dörren.

När vi stod utanför kiosken sa hon - Jo... Skulle du kunna... följa med mig till min port? Jag vågar inte gå ensam... Sa hon tyst.

- Okej... Sa jag och gick med henne. 

Felicias perspektiv.

Jag kände mig trygg när jag gick där med Seike. Jag skulle aldrig vågat gå hem själv. Jag tittade på honom. Han gick som vanligt utan ett leende på läpparna... Det var inte så konstigt... Han hade svart hår med grå lugg. Har var väldigt vacker...

Nästa dag var jag hemma hos Yohio. Vi satt i hans soffa och pratade. Han var inte sminkad Men han var lika fin ändå! Jag var inte lika kär i honom som jag var förut... Men det kanske gick i perioder... Vi hade iallafall väldigt kul tillsammans!  

Kommentera! ♥