Seikes perspektiv.

Jag var ute tidigt på morgonen. Det var väldigt dimmigt.... Nästan lite kusligt. Man kunde nästan inte se något. Då märkte jag att jag inte var på området längre. Jag kände mig iakttagen och började gå snabbare. Jag vände mig om och där stod två äldre killar. En höll fast mig och den andra stod framför mig.

- Jag känner igen dig... Sa han och kollade noga på mig.

Jag visste precis vilka dom där killarna var men jag sa inget.

- Ja juste... Seike... Eller vad du nu heter? Sa han och log elakt.

- Låt mig gå! Sa jag högt.

- Inte så fort... Sa han hotfullt.

Jag lyckades ta mig loss och sprang så fort jag kunde tillbaka.

- Det här är inte det sista du ser av oss! Skrek han.

Jag var äntligen i parken. Dom skulle aldrig att komma hit. Det vågade dom inte... Dom var för rädda för att åka fast. Jag såg Felicia komma gående. Jag pustade ut och försökte gömma händerna bakom mig.

- Hej! Sa hon glatt.

- Hej! Sa jag och försökte le.

- Har det hänt något? Sa hon förvånat.

- Nej... Ljög jag. 

- Varför gömmer du händerna bakom ryggen? Sa hon nyfiket.

- Jo... Alltså... Sa jag och försökte komma på något att säga.

- Seike... Vissa mig dina händer! Sa hon allvarligt.

Jag tog fram mina händer med repmärken på.

- Vad har hänt?! Sa hon förvånat.

- Det kan jag inte berätta... Sa jag ledsamt.

- Varför inte? Sa hon oroligt.

- Jag... Får inte... Sa jag rädd.

- Snälla! Sa hon och tittade in i mina ögon.

- Det finns ett gäng... Som gör hemska saker... Sa jag tyst.

- Ring polisen da! Sa hon förvånat.

- Nej... Det är det värsta jag kan göra... Du får inte berätta för någon! Viskade jag.

- Okej... Sa hon osäkert efter ett tag. 

- Var inte orolig dom kommer inte hit! Jag kommer aldrig gå tillbaka dit igen... Sa jag lugnt.

- Men jag är så orolig för dig... Snälla ring! Tänk vad mer dom kan göra... Och inte bara mot dig utan andra med! Sa hon med tårfyllda ögon. 

Jag tittade på henne länge och sa - Okej.. Jag gör det... 

Jag ringde och polisen sa att dom skulle komma så snabbt dom kunde.

Efter ett tag kom det en polis.

- Vi har hittat allihopa... Men du måste också följa med till stationen... Sa han polisen och tittade på mig.

- Varför måste han vara med? Sa hon oförståeligt.

- Felicia jag... Har också varit med dom förut... Sa jag och tittade ner i backen.

Jag gick in i polisbilen och åkte iväg.

Felicias perspektiv.

Så det var därför vi inte skulle ringa... Vad har jag gjort?! Jag väntade där i flera timmar men han kom inte tillbaka. Precis när jag skulle gå körde det in en polisbil och Seike gick ut ur den. Jag sprang fram till honom.

- Jag fick inget straff! Sa han glatt.

- Vad bra! Sa jag och kramade honom. Jag tänkte inte på vad jag gjorde... 

Vi gick och satt oss på en bänk. Han berättade allt som hade hänt. Efter ett tag blev det tyst och vi tittade på varandra. Han lutade sig fram och kysste mig.

- Förlåt! Jag tänkte inte jag bara... Sa han förvånat.

- Jag älskar dig med! Sa jag och kysste honom tillbaka.

Han log och sa - Jag kommer aldrig glömma den här dagen...

Det var sista delen på den här novellen men det kommer fler noveller såklart! ♥

Kommentera gärna vad du tyckte om hela novellen! ♣♠♥