Alexandras perspektiv.

Två veckor gick väldigt snabbt. Den här dagen hade Yohio kommit hem.

Jag satt på bussen och när den stanade gick jag av snabbt till parken.

Jag såg han stod under trädet, trädet vi alltid står under.

Jag sprang fram till honom och kramade honom så hårt jag kunde.

- Jag har saknat dig! Nästan skrek jag.

- Jag har saknat dig med! Sa han och kramade mig tillbaka.

Äntligen hade han kommit hem!

Vi stod och pratade länge om vad han och jag hade gjort. Efter några timmar ringde Lina och sa att hon skulle säga något viktigt.

Jag fick gå ifrån Yohio och hem till Lina.

Han skulle vänta på mig i parken tills jag kom tillbaka.

Vi satt på hennes säng. 

- Jag... Jag ska flytta... Sa hon oroligt.

- Va? Kommer du byta skola? Sa jag förvånat.

- Alexandra.... Jag... Jag kommer flytta till Finland... Sa hon ledsamt.

- Finland?... Sa jag ännu mer förvånat.

- Min Mamma och Pappa har fått jobb där... Sa hon och tittade ner i golvet.

Jag satt helt tyst... Jag visste inte vad jag skulle säga?...

- Jag kommer sakna dig! Sa hon och kramade mig.

- Jag kommer sakna dig med! När flyttar du? Sa jag och kramade henne.

- Imorgon... Sa hon och började nästan gråta.

Jag gick sakta mot parken igen. Jag var så ledsen... Jag trodde att inget skulle kunna muntra upp mig.

Då Yohio kom springandes.

- Har det hänt något? Sa han förvånat.

- Min bästa vän kommer att flytta... Sa jag ledsamt.

- Åh vad synd... Sa han och tog tag i mina händer.

- Jag kommer kanske aldrig få träffa henne igen... Sa jag och började gråta.

- Gråt inte Alexandra... Såklart du kommer träffa henne igen! Sa han tröstande.

- Jag tror att inget kan få mig att sluta gråta... Sa jag och försökte torka bort tårarna. Men det kom bara nya...

Han kysste mig och sa - Jo jag vet en sak! Vänta här...

Han sprang iväg och kom tillbaka efter ett tag.

- Vad skulle kunna muntra upp mig? Sa jag och tittade på honom.

- Vänta ett tag bara... Sa han och log.

Vi stod där ett långt tag och jag började undra vad han egentligen menade.

Då knackade någon på min rygg och jag vänta mig om. Jag kunde inte tro mina ögon...

- D-du är j-ju Seike! Stammade jag fram.

- Ja! Vad heter du? Sa Seike och log.

- Alexandra... Sa jag nervöst.

- Yohio berättade att du var ledsen... Sa han lågt.

- Du... D-du? Jag älskar din musik! Sa jag utan att tänka mig för.

- Åh tack! Sa han glatt. 

Jag fick träffa min största idol! Och sist men inte minst så kom jag och Lina överens om att vi skulle träffas i Vinter.

Bättre än så här kunde det inte bli!

Kommentera gärna vad du tyckte om novellen! Det här var tyvärr sista delen på den här novellen... Men det kommer ju som alltid andra noveller här! ♥