Alexandras perspektiv.

Jag gick sakta hemåt från skolan. Det hade varit en jobbig dag med långa lektioner. Jag längtade efter att lägga mig i sängen och sova...

Jag satt på mig mina hörlurar och lyssnade på musik. Jag lyssnade på Seike, han var den ända på Spotify jag lyssnade på.

Det var höst och träden var fulla av färger. Då såg jag en liten svart hund komma springandes fram till mig. Jag böjde mig ner och klappade den. Jag tog av mig hörlurarna och stängde av musiken.

- Luna? Luna vart är du? Hörde jag någon ropa.

Jag tänkte att det säkert var den som ropades hund så jag gick fram till honom men hunden. 

- Tack så mycket! Hon springer alltid iväg från mig... Sa han glatt.

- Det var så lite... Sa jag och log.

- Vad heter du? Sa han nyfiket.

- Jag heter Alexandra! Men vänta lite... Du är väl Yohio va? Sa jag förvånat. Tänk att jag inte såg det?!

- Ja... Sa han och log tillbaka.

Yohios perspektiv.

Hon hade svart hår, var lite sminkad, Hon hade en svart tröja med ett kors på, En vit huvtröja med döskallar på, en ryggsäck med nitar på och svarta byxor med kedjor. 

- Bor du här i närheten? Sa jag tyst. 

- Nej... Jag har varit i skolan och jag måste gå ganska långt och ta bussen för att komma hem... Sa hon trött.

- Måste du åka buss långt också? Sa jag nyfiket.

- Ja... Men jag måste gå nu annars missar jag den... Sa hon stressat.

- Vi ses väl någon gång da! Sa jag glatt.

- Ja hejdå! Sa hon och gick snabbt till bussen.

Jag gick sakta hemåt med Luna i kopplet. Jag var ledig en vecka till och sen skulle jag ut på min nästa turné. Jag försökte att ringa några av mina vänner men alla var upptagna. Dom jobbade eller så var dom på semester.

När jag kom hem satt jag mig i soffan och tog upp mobilen. Jag kollade Instagram och jag hittade Alexandra. Hon hade inte privat så jag kollade på hennes bilder. En tyckte jag var extra fin. Det var en bild på henne när hon log ett jätte fint leende. Jag gillade bilden och började följa henne.

Det kanske var lite konstigt att följa en man träffade i parken men det skulle vara ännu konstigare om jag slutade följa henne. 

Alexandras perspektiv.

Jag hann precis på bussen och satt mig. Det skulle ta en timme innan jag var framme så jag satt på musik. Jag tittade ut och träden susade förbi.

Jag hade inte lyssnat på Yohio på ca 1 år. Han var väldigt bra på att sjunga men jag hade bara inte lyssnat på hans låtar. Jag satt på en ny låt av han som jag aldrig hört förut. Den hette You´re The One. Det var en av dom bästa låtarna jag hört.

Då satt det sig en bredvid mig. Jag tittade på personen och tog av mig hörlurarna. Det var Lina från min klass. Hon hade ljust långt hår och blåa ögon. Hon var en av mina bästa vänner.

- Hej! Sa jag glatt.

- Oj hej! jag såg inte att det var du? Sa hon och log.

- Är du också på väg hem från skolan? Sa hon.

- Ja... Men vi går ju på samma skola så skulle vi inte gå på samma hållplats? Sa jag förvånat.

- Jag brukar ta en annan väg som går lite snabbare! Men det är lätt att tappa bort sig... Sa hon långsamt.

Vi satt där och pratade till jag skulle av. 

Kommentera gärna! ♣♠♥