Saga visste att jag och Yohio var tillsammans. Hon blev inte så förvånad. Vilket var ganska konstigt för att hon blev alltid förvånat över nästan allt jag berättar. Jag hade inte sagt något till mormor. Men jag visste att hon såg något hända mellan mig och honom. Hon var bra på att se saker som ingen sagt.

Yohio skulle komma till mig om en timme. Det hade han skrivit på sms.

Det började först regna lite, men sen så började det ösregna och åska lite.

Då knackade det på dörren och jag gick och öppnade. Där stod Yohio helt blöt. Han hade gått ända från hans släktings hus till mig.

- Oj vad du är blöt! Jag ska hämta en handduk... Var det första jag sa.

Jag gick snabbt in i badrummet och tog med mig en handduk in i hallen där han stod.

Mormor sov djupt och det hade hon gjort i 3 timmar.

-  Tack, vad fin du är! Sa han och torkade sig med handduken.

Då blev det strömavbrott. 

Vi gick in i mitt rum och tände några ljus så vi skulle se något. 

Vi båda satt inlindade i samma täcke. 

- Fryser du? Sa han omtänksamt.

- Ja... Sa jag och skakade.

Han tog sina armar runt mig och höll om mig. 

- Trivs du bra i din skola? Frågade han snällt.

- Nja... Det var bättre i Sundsvall... Sa jag lite ledsamt.

Jag ville flytta till Sundsvall igen, men jag skulle inte ha råd med en hel lägenhet...

Nästa dag tidigt på morgonen knackade det på dörren.

Jag gick snabbt och öppnade. Där stod Yohio. Solen sken på hans hår och hans ögon glittrade. 

- Hej! Är det här din? Sa han och höll fram ett par nycklar.

- Ja, hittade du dom i bilen? Sa jag glatt.

- Ja, dom låg under ett sätet bak... Sa han när jag tog emot nycklarna. 

Vi stod där och pratade till han insåg att han var sen till något.

Han gick snabbt iväg och jag stängde sakta dörren. 

Jag gick ut i trädgården, där satt Stella och tittade på när mormor planterade blommor. 

Lite senare på dagen kom Saga hem till mig. Vi satt på mitt rum och pratade.

- Jag har försökt att ringa dig i 2 timmar... Sa hon lite irriterat.

- Förlåt, jag pratade med en vän... Sa jag tyst.

- Vem då? Det måste ju vara en speciell vän eftersom du pratade med den i 2 timmar... Sa hon nyfiket.

- Jo du vet Yohio... Han är i byn och hälsar på en släkting... Sa jag glatt.

- Har du träffat honom?! Sa hon förvånat.

- Ja! Sa jag och log.

Saga visste inte att jag var förälskad i honom, ingen visste.

När Saga gick hem somnade jag på sängen och nästa dag vaknade jag av att mormor kom in.

Hon hämtade en sax som låg på mitt skrivbord och sen gick hon ut i trädgården.

Den dagen skulle Yohio komma hem till mig. Han hade sagt att han gärna ville se hur jag bodde så jag sa att han skulle komma över.

Precis när jag hade ätit frukost knackade han på dörren. Han var sminkad och hade lått fixat hår.

När han höll på att ta av sig sina skor så kom mormor in i hallen. 

- Åh hej! Är du Lindas vän? Sa hon och tittade på honom.

- Ja, jag är här och hälsar på en släkting! Sa han glatt.

- Jag tycker att jag känner igen dig... Sa hon funderande.

- Jag brukade vara med Linda när vi var små... Sa han efter ett tag.

- Ja nu ser jag, det var längesen man såg dig! Sa hon och gick ut i trädgården igen.

Vi gick in i vardagsrummet. Han tittade länge på den stora hyllan med böcker som täckte hela vägen.

När jag hade visat alla rummen så satt vi oss på sängen i mitt rum. Solen sken in genom fönstret på han, han såg ut som en ängel.

Han kom närmare mig.

- Linda... Jag älskar dig... Sa han svagt.

Jag såg förvånat in i hans ögon, jag kunde inte få fram ett ända ord. Han log och tittade också in i mina ögon.

- Jag... Jag älskar dig med... Lyckades jag tillslut få fram innan han kysste mig.

Jag trodde att jag drömde, det kändes nästan för bra för att vara sant. 

Jag vaknade tidigt på morgonen.

Jag har alltid varit en väldigt morgon pigg person. Jag tyckte inte om att sova länge på morgonen.

Jag ställde mig framför spegeln och borstade mitt röda hår. Sen gick jag in i köket och gjorde frukost. Mormor sov fortfarande.

Då ringde min mobil inne ifrån rummet. Jag sprang in i mitt rum och svarade.

- Hej det är Linda! Vem är det? Sa jag på en gång när jag hade svarat.

- Hej Linda! Det är jag, Yohio! Förlåt att jag ringer så tidigt... Svarade han på en gång.

- Det gör inget, jag vaknade för en timme sedan! Sa jag glatt.

- Jag undrar om du vet om det finns ett bibliotek här i byn? Frågade han efter ett tag.

- Nej tyvärr, biblioteket ligger väldigt långt bort... Sa jag.

- Åh vad synd, jag skulle så gärna vilja läsa "skogens mystiska hemlighet"... Sa han tyst.

- Vänta lite... Sa jag och la ner mobilen.

Jag gick till bokhyllan i vardagsrummet och letade efter den boken. Jag tyckte att jag hade sett den där i hyllan förut. Jag trodde att jag hade läst den förut. Jag hittade den och sprang in  i rummet igen.

- Jag har den boken! Vill du låna den? Sa jag när jag hade tagit upp mobilen igen.

- Ja jätte gärna! Kan jag hämta den hos dig? Sa han glatt.

- Självklart! Sa jag lika glatt.

När vi hade pratat ett tag och jag lagt på satt jag mig i sängen.

Jag tittade ut igenom fönstret och fasande med blicken på kojan i trädet. Jag tänkte på när Yohio och jag hade lekt i den när vi var små. Vi brukade ofta leka att vi bodde i en koja långt uppe bland träden i djungeln. Han hade väldigt mycket fantasi.

Lite senare på dagen stod vi utanför mitt hus. Jag gav honom boken.

- Åh tack för att jag får låna den!... Men var inte det här din kusins hus? Sa han förvånat.

- Jo men hon flyttade ner till Skåne, så vi fick flytta hit... Men det ser nästan likadant ut som när vi var små! Sa jag och log.

- Har ni kvar kojan? Sa han nyfiket.

- Ja, kom här! Sa jag och gick in i trädgården.

Han följde snabbt efter.

Han stod och tittade sig omkring.

Det började regna så vi gick upp i kojan.

- Trivs du bra här? Sa han efter ett tag.

- Ja, men jag saknar Sundsvall... Svarade jag.

- Har du några vänner som du brukar vara med? Sa han nyfiket.

- Bara en... Jag passar inte in så bra... Sa jag tyst.

- Jag förstår inte hur man inte skulle vilja känna dig... Sa han och log emot mig.

Jag blev helt varm inombords.

Sommarlovet hade äntligen börjat.

Jag satt med Saga i min gamla träkoja.

Innan mormor och jag hade flyttat till det huset bodde min kusin där. Jag och Yohio hade byggt den kojan när vi var små och hälsade på min kusin. 

- Jag älskade Linus Svennings bidrag i melodifestivalen i år! Vilken var din favorit? Frågade Saga mig.

- Heartbreak hotel med Yohio tyckte jag var bäst... Sa jag efter ett tag.

- Tycker du bara att den var bra eller finns det en till anledning? Sa hon nyfiket.

- Jag kände honom när jag var liten... Sa jag tyst.

- Va?!... Kan du bevisa det? Sa hon funderande.

Jag klättrade sakta ner för trädet kojan satt i. Sen gick jag snabbt in i huset. I hallen uppe på en hylla stod en liten låda jag tog ned.

Vi satt oss på gräset och jag tog fram ett kort på han och mig. På bilden var han och jag i kojan och solen sken starkt. Han log väldigt fint på den bilden.

- Ja, det ser ju ut som han... Sa hon förvånat.

När hon hade gått hem var jag tvungen att gå till affären. Mormor låg sjuk med feber i sängen. Jag tyckte om att gå långt så jag tänkte att det inte skulle bli ett problem.

Det gick bra att gå dit med på vägen hem skulle jag bära två väldigt tunga kassar.

Då stannade det en svart bil bredvid mig.

- Vill du skjuts? Hörde jag någon säga. 

Mormor hade sagt att jag inte fick åka med främmande personer... Men armarna och benen värkte för att kassarna var så tunga. 

- Visst... Sa jag och klev in i bilen.

En kille med hörlurar i öronen körde. Men bak bredvid mig satt en blond kille med solglasögon som jag tyckte att jag kände igen. Han satt och tittade på mig ett tag.

- Är det du Linda? Sa han och tog av sig glasögonen. 

Det var min barndomsvän, Yohio.

- Ja! Men vad gör du här? Sa jag förvånat.

- Jag ska hälsa på en släkting! Sa han lika glatt.

Jag berättade om huset jag bodde i, mina katter och att jag tyckte han var jätte bra på att sjunga.

Han sa att han var glad för att han kom tvåa för han vann ju ändå svenska folkets röster.

Men tillslut var vi framme utanför mitt hus.

- Det var kul att träffa dig! Sa jag och klev ur bilen.

- Det var kul att träffa dig med! Sa han innan han åkte iväg.

Han hade fått mitt nummer och jag hoppades att han snart skulle ringa.

När jag var liten hade jag en väldigt omtänksam vän. Han stod upp för mig och vi gjorde nästan allt tillsammans. Vi gick i samma klass. Jag var inte lika gammal som han för att jag hade hoppat upp några klasser.

När jag gick i 5:an dog mina föräldrar. Dom dog i en bilolycka.

I 6:an så skulle jag flytta ut på landet med min mormor. Jag kom ihåg den sorgliga känslan inom mig när jag satt mig i bilen och åkte iväg. Min vän vinkade mot bilen ända tills jag inte såg honom längre.

I början skickade vi brev till varandra. Men efter några månader tappade vi kontakten.

Jag bodde med min mormor i ett ganska stort, gult hus på landet. Vi hade tre katter. Tobias var den svarta, Stella var den vita och Stina var den bruna.

Jag passade inte riktigt in på den nya skolan. Den ända vännen jag fick var en tjej som hette Saga.

En kväll satt jag och kollade på TV. Vi hade en väldigt liten, gammal TV. Då såg jag att melodifestivalen skulle komma. Jag brukade se det men min vän när vi var små.

Då såg jag någon som jag kände igen komma ut på scen. Min vän skulle sjunga. Jag blev väldigt förvånad för att jag inte visste att han var artist. Han hade blont hår med slingor som stack ut och längst ute var det lite rosa. Han hade väldigt fina rosa och vita kläder på sig. Rösten som presenterade artisterna sa: Melodi nummer 6, heartbreak hotel med Yohio. Jag tyckte han sjöng jätte bra! Jag röstade massor och han kom till finalen. Han hade alltid drömt om att jobba med musiken så jag var väldigt stolt över honom.

Kvällen då finalen var satt jag och kollade. Jag röstade minst 30 gånger på honom. Men han kom tvåa... Den kvällen gick jag och la mig ledsen men ändå riktigt stolt för han vann ju ändå svenska folkets röster.

Förlåt att jag raderade ännu en till novell och inte skrivit så mycket på länge... Men nu har jag en lösning som jag tror kommer funka! Så oroa er inte! ;)

Efter några dagar var jag tvungen att gå till skolan igen. Det kändes inte roligt alls... Jag stod och pratade med Liv. En liten bit bort stod alla tjejer från en klass under och tittade på Pierre. Då kom Josefin fram till honom.

- Hej Pierre! Sa hon och log.

- Hej... Sa han och log tillbaka.

- Jo du vet... Vi båda är ju populära och så... Så jag tycker vi borde vara tillsammans! Sa hon högt.

Jag hade aldrig hört något så dumt... Vem trodde hon att hon var egentligen?...

- Vill du det för att du gillar mig eller för att du vill bli mer populär? Svarade han efter ett tag.

- För att... Jag gillar dig! Ljög hon.

- Jag är ledsen med jag känner inte så för dig och jag vet att du ljuger... Sa han och gick iväg.

När skolan var slut så gick jag med Yohio hem. Solen sken starkt fast det var vinter. Jag längtade verkligen till våren. Då såg jag David. Vad skulle jag göra?!

- Hej Emma! Sa han och tittade på mig.

- Är det här din vän? Sa Yohio glatt.

- Nej... Ignorera honom... Sa jag tyst.

- Har du inte berättat om mig? Sa David och låtsades vara förvånad.

- Vem är han? Sa Yohio och tittade på mig.

- Jag är Emmas förra pojkvän... Sa han högt.

- Va?... Sa inte du att du inte hade haft någon pojkvän? Sa han förvånat.

- Han vill bara förstöra... Kom jag ska berätta... Sa jag och tog honom i handen.

Vi gick hem till mig och jag berättade allt som hade hänt mellan mig och David.

- Förlåt för att jag inte sa något! Sa jag tyst.

- Det gör inget! Sa han och kysste mig.

När jag började på gymnasiet flyttade jag ihop med Yohio, David hittade en tjej han tyckte om på riktig, Pierre blev tidigt en författare och Josefin fick träffa sina riktiga föräldrar sim hon aldrig hade träffat förut. 

Slut. 

OBS! Fler noveller kommer! ;)

Jag vaknade av att solen sken i mitt ansikte. Jag låg på sjukhus.

När jag tittade mig omkring såg jag att Yohio satt bredvid min säng.

- Vad gör du här? Sa jag förvånat.

- Din syster ringde och sa att du låg på sjukhus så jag ställde in resten av turnén och åkte hit! Hur mår du? Sa han och tog min hand.

- Jag har ont i huvudet... Sa jag svagt.

- Du ska få åka hem ikväll... Doktorn sa att du inte får gå till skolan på några dagar och Matilda jobbar så... Sa han och log.

- Så vadå? Sa jag nyfiket.

- Jag ska hand om dig! Sa han glatt.

På kvällen åkte vi hem.

Jag låg i min säng och Yohio var i vardagsrummet och matade Sofie. Sen kom han in i rummet och rullade upp rullgardinerna för att det skulle komma in något ljus. 

- Träffade du Matilda? Sa jag nyfiket.

- Ja... Annars skulle jag nog inte få passa dig såhär... Sa han och blinkade. 

Tänk att han ställde in turnén för min skull? Det borde ha kostat ganska mycket...

Jag slapp skolan och jag fick vara hela dagarna med min pojkvän! Det ända som var dåligt var att jag inte mådde bra... 

- Mår du bättre? Sa han snällt.

- Ja lite... Sa jag tyst.

 Han brydde sig verkligen om mig!