Felicias mammas perspektiv.

Jag hade jobbat hela natten, Men jag var för pigg för att sova. Då knackade det på dörren. Jag gick och öppnade. Där stod det en ganska lång, sminkad, kille. Det var Yohio han skulle säkert träffa Felicia. 

- Hej! Det är du som är Yohio va? Sa jag glatt.

- Ja det är jag! Sa han och log.

- Du är väl här för att träffa Felicia... Sa jag efter ett tag.

- Ja... Sa han och tittade sig omkring.

- Jag ska hämta henne! Sa jag och gick iväg.

Jag sa till Felicia och hon sprang ut i hallen.

- Vi går nu... Sa hon och tog med Yohio utanför dörren.

Seikes perspektiv.

På kvällen satt jag hemma hos Yohio och pratade med honom.

Han tittade på mig och sa - Du ser lite ledsen ut... Har det hänt något? 

- Nej jag mår bra! Ljög jag.

- Vad tänker du på? Sa han nyfiket.

- Inget... Sa jag och tittade ut genom fönstret. 

- Men något måste det ju vara?... Sa han ännu mer nyfiket.

- Ja lite allt möjligt... Sa jag tyst.

Egentligen tänkte jag ju på Felicia. Men det kunde jag ju inte säga...

Efter ett tag gick jag hem. När jag gick på den smala vägen såg jag Felicia bakifrån. Hon såg mig inte. Jag ville inte gå förbi. Det gjorde ont i hjärtat att inte kunna prata med henne. Hon hörde inte att jag gick bakom henne konstigt nog. Det började regna och hon hade inget paraply så hon tog bara på sig luvan. Jag struntade i att göra något för att inte få regnet på mig. Det spelade ingen roll för mig just då...

Felicias perspektiv.

Jag tittade upp mot himlen för att se om det var mycket moln. Jag såg inte den lilla stenen framför mig och ramlade bakåt. Jag blundade, men jag träffade inte marken. Jag öppnade ögonen och såg att Seike hade tagit emot mig. 

Han hade regndroppar i sitt hår som såg ut som små pärlor. jag hade inte varit så nära honom förut. Han log lite, Men slutade efter ett litet tag. Jag ställde mig upp och såg på honom. 

- Tack! Sa jag glatt.

- Det var så lite... Sa han ledsamt och gick iväg.

Jag tyckte synd om honom... Jag såg att han försökte att inte visa sina känslor.

Det måste ha varit svårt för honom. 

Kommentera! ☻

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Saga visste att jag och Yohio var tillsammans. Hon blev inte så förvånad. Vilket var ganska konstigt för att hon blev alltid förvånat över nästan allt jag berättar. Jag hade inte sagt något till mormor. Men jag visste att hon såg något hända mellan m...

Nästa dag tidigt på morgonen knackade det på dörren. Jag gick snabbt och öppnade. Där stod Yohio. Solen sken på hans hår och hans ögon glittrade.    - Hej! Är det här din? Sa han och höll fram ett par nycklar.   - Ja, hittade du dom i bilen...

Jag vaknade tidigt på morgonen. Jag har alltid varit en väldigt morgon pigg person. Jag tyckte inte om att sova länge på morgonen. Jag ställde mig framför spegeln och borstade mitt röda hår. Sen gick jag in i köket och gjorde frukost. Mormor sov ...

Sommarlovet hade äntligen börjat. Jag satt med Saga i min gamla träkoja. Innan mormor och jag hade flyttat till det huset bodde min kusin där. Jag och Yohio hade byggt den kojan när vi var små och hälsade på min kusin.    - Jag älskade Linus ...

När jag var liten hade jag en väldigt omtänksam vän. Han stod upp för mig och vi gjorde nästan allt tillsammans. Vi gick i samma klass. Jag var inte lika gammal som han för att jag hade hoppat upp några klasser. När jag gick i 5:an dog mina föräldr...