Seikes perspektiv.

Jag var ute tidigt på morgonen. Det var väldigt dimmigt.... Nästan lite kusligt. Man kunde nästan inte se något. Då märkte jag att jag inte var på området längre. Jag kände mig iakttagen och började gå snabbare. Jag vände mig om och där stod två äldre killar. En höll fast mig och den andra stod framför mig.

- Jag känner igen dig... Sa han och kollade noga på mig.

Jag visste precis vilka dom där killarna var men jag sa inget.

- Ja juste... Seike... Eller vad du nu heter? Sa han och log elakt.

- Låt mig gå! Sa jag högt.

- Inte så fort... Sa han hotfullt.

Jag lyckades ta mig loss och sprang så fort jag kunde tillbaka.

- Det här är inte det sista du ser av oss! Skrek han.

Jag var äntligen i parken. Dom skulle aldrig att komma hit. Det vågade dom inte... Dom var för rädda för att åka fast. Jag såg Felicia komma gående. Jag pustade ut och försökte gömma händerna bakom mig.

- Hej! Sa hon glatt.

- Hej! Sa jag och försökte le.

- Har det hänt något? Sa hon förvånat.

- Nej... Ljög jag. 

- Varför gömmer du händerna bakom ryggen? Sa hon nyfiket.

- Jo... Alltså... Sa jag och försökte komma på något att säga.

- Seike... Vissa mig dina händer! Sa hon allvarligt.

Jag tog fram mina händer med repmärken på.

- Vad har hänt?! Sa hon förvånat.

- Det kan jag inte berätta... Sa jag ledsamt.

- Varför inte? Sa hon oroligt.

- Jag... Får inte... Sa jag rädd.

- Snälla! Sa hon och tittade in i mina ögon.

- Det finns ett gäng... Som gör hemska saker... Sa jag tyst.

- Ring polisen da! Sa hon förvånat.

- Nej... Det är det värsta jag kan göra... Du får inte berätta för någon! Viskade jag.

- Okej... Sa hon osäkert efter ett tag. 

- Var inte orolig dom kommer inte hit! Jag kommer aldrig gå tillbaka dit igen... Sa jag lugnt.

- Men jag är så orolig för dig... Snälla ring! Tänk vad mer dom kan göra... Och inte bara mot dig utan andra med! Sa hon med tårfyllda ögon. 

Jag tittade på henne länge och sa - Okej.. Jag gör det... 

Jag ringde och polisen sa att dom skulle komma så snabbt dom kunde.

Efter ett tag kom det en polis.

- Vi har hittat allihopa... Men du måste också följa med till stationen... Sa han polisen och tittade på mig.

- Varför måste han vara med? Sa hon oförståeligt.

- Felicia jag... Har också varit med dom förut... Sa jag och tittade ner i backen.

Jag gick in i polisbilen och åkte iväg.

Felicias perspektiv.

Så det var därför vi inte skulle ringa... Vad har jag gjort?! Jag väntade där i flera timmar men han kom inte tillbaka. Precis när jag skulle gå körde det in en polisbil och Seike gick ut ur den. Jag sprang fram till honom.

- Jag fick inget straff! Sa han glatt.

- Vad bra! Sa jag och kramade honom. Jag tänkte inte på vad jag gjorde... 

Vi gick och satt oss på en bänk. Han berättade allt som hade hänt. Efter ett tag blev det tyst och vi tittade på varandra. Han lutade sig fram och kysste mig.

- Förlåt! Jag tänkte inte jag bara... Sa han förvånat.

- Jag älskar dig med! Sa jag och kysste honom tillbaka.

Han log och sa - Jag kommer aldrig glömma den här dagen...

Det var sista delen på den här novellen men det kommer fler noveller såklart! ♥

Kommentera gärna vad du tyckte om hela novellen! ♣♠♥

Felicias perspektiv.

Jag satt hemma hos Yohio i soffan.

- Jo... Felicia? Sa han och tittade på mig.

- Ja? Sa jag och tittade tillbaka på honom.

- Jag har tänkt på en sak... Jag tycker vi borde... göra slut... För att jag har märkt att vi inte känner på samma sätt för varandra längre... Sa han oroligt.

- Ja du har rätt... Sa jag ledsamt.

- Men vi kan väl vara vänner va? Sa han och log.

- Ja såklart bästa vänner! Sa jag glatt. 

Vi satt där och pratade, men tillslut gick jag hem. Det kändes inte så jobbigt att vi hade gjort slut. Vi var ju ändå väldigt bra vänner! När jag kom hem och satt mig i fåtöljen kom mamma in. 

- Det har hänt en sak... Sa hon och tittade ledsamt på mig.

- Vadå? Sa jag förvånat.

- Jo... Det hände en sak med Lisa idag... Sa hon och såg ännu mer ledsen ut.

Lisa var min vän som jag bodde granne med när jag bodde i min förra lägenhet.

- Vadå?! Sa jag rädd.

- Hon blev påkörd av en bil för fem timmar sedan... Sa hon och tittade ner.

- Mår hon bra?! Hur skadad är hon?! Sa jag och det rann ner en tår för min kind.

- Felicia... Hon är död... Sa hon och försökte att inte gråta.

Jag försökte säga något men det gick inte. Jag sprang ut och satt mig under ett stort träd. Jag började gråta och det gjorde jag ett långt tag. Då kom det någon. Jag kollade upp och där stod Seike.

- Oj hur mår du?... Sa han oroligt.

- Inte bra... Sa jag och började gråta igen.

- Har det hänt något? Sa han förvånat.

- Min vän hon... Hon... Har dött! Sa jag och började gråta ännu mer.

Han satt sig nära mig och höll om mig försiktigt.

Jag kunde höra hur hans hjärta slog. 

Jag kände mig trygg och slutade gråta lite.

- Du kanske mår bättre om du pratar om henne? Sa han och log. Han log... Mot mig?

- Hon bodde granne med mig... Hon var min ända vän... Vi gjorde allt tillsammans! Jag var med henne varje dag efter skolan... Sa jag ledsamt.

- Vad hette hon? Sa han nyfiket.

- Lisa... Hon hjälpte mig med allt jag behövde hjälp med! Sa jag och log.

- Hon låter väldigt snäll! Sa han tröstande.

- Men jag tror jag kommer få träffa henne igen... Sa jag glatt och tittade upp mot himlen. 

Seikes perspektiv.

Hon kramade mig. Jag blev lite förvånad men kramade henne tillbaka.

Hennes mascara hade runnit ner för hennes kinder. 

- Tack! Sa hon glatt.

- För vadå? Sa jag förvånat.

- För att du muntrade upp mig! Sa hon och log.

- Är din mamma hemma? Sa han tyst.

- Ja hurså? Sa jag nyfiket.

- Hon måste vara orolig för dig... Sa han och tittade ner på mig.

- Ja... Kan du följa med mig? Jag hittar inte tillbaka... Sa jag tyst.

- Visst! Sa han glatt.

Han följde med mig ända till min dörr där mamma öppnade. 

- Åh tack för att du tog hem henne!.. Vad heter du da? Sa hon nyfiket till Seike.

- Seike... Sa han och log.

När mamma hade sagt hejdå och stängt dörren så blev hon förvånad. 

- Vad glad du ser ut?... Sa hon nyfiket.

- Ja! Jag tror att jag kommer att få träffa henne igen! Men jag är fortfarande lite ledsen... Sa jag ledsamt.

- För att du inte kan träffa henne nu? Sa hon medlidande.

- Ja... Sa jag tyst.

Jag gick upp på mitt rum och lyssnade på musik.

Kommentera! ♣

Felicias perspektiv.

Det var Torsdag kväll och jag satt och tittade ut genom mitt lilla fönster. Då kom jag på att jag hade glömt mobilen hos Yohio. Jag tog på mig ytterkläderna och gick ut. Det var väldigt mörkt. Jag gick sakta mot Yohios port. Då hörde jag någon som var i skogen. Jag var rädd. Då tog någon tag i min arm och sprang med mig bakom en kiosk. Jag såg att det var Seike som hade tagit tag i min arm. 

- Vad håller du på med?! Sa jag argt.

- Varför är du ute så här sent på kvällen?! Vet du vilka galningar som springer runt här om nätterna?! Viskade han.

- Hur länge måste vi stanna här da? Viskade jag tillbaka efter ett tag.

- Inte länge till... Husen är för långt bort... Vi måste hitta någon annan stans att gömma oss... Viskade han oroligt.

- Det finns bara den här kiosken... Sa jag rädd.

- Juste jag har en nyckel till kiosken! Sa han och öppnade den.

- Varför har du det? Sa jag förvånat när vi gick in i kiosken.

- Jag känner folk... Sa han tyst.

Seikes perspektiv.

Vi fick sitta på golvet för att inte synas.

Jag såg på Felicia och hon såg väldigt rädd ut. 

- Var inte rädd dom hittar oss inte här! viskade jag och gick närmare henne.

- Vilka är "dom"?! Sa hon och såg ännu rädd ut.

- På natten brukar det springa runt några äldre killar i skogen som är ganska... Våldsamma... Sa han tyst.

- Men om dom bara är i skogen varför gömmer vi oss? Sa hon förvånat. 

- Om dom ser någon kan dom... Jag vill inte skrämma upp dig... Sa jag och tittade bort.

- Tack för att du räddade mig... Sa hon och tittade på mig.

Då hörde vi någon som gick utanför kiosken.

- Jag är rädd! Viskade hon och gick närmare mig.

- Dom hittar oss inte här jag lovar! Viskade jag tröstande.

Efter ett tag blev det tyst utanför. Jag reste mig upp och tittade ut genom fönstret. Det var ingen kvar längre.

- Kusten är klar... Sa jag lättat.

- Är du säker? Sa hon förvånat.

- Ja... Sa jag och låste upp dörren.

När vi stod utanför kiosken sa hon - Jo... Skulle du kunna... följa med mig till min port? Jag vågar inte gå ensam... Sa hon tyst.

- Okej... Sa jag och gick med henne. 

Felicias perspektiv.

Jag kände mig trygg när jag gick där med Seike. Jag skulle aldrig vågat gå hem själv. Jag tittade på honom. Han gick som vanligt utan ett leende på läpparna... Det var inte så konstigt... Han hade svart hår med grå lugg. Har var väldigt vacker...

Nästa dag var jag hemma hos Yohio. Vi satt i hans soffa och pratade. Han var inte sminkad Men han var lika fin ändå! Jag var inte lika kär i honom som jag var förut... Men det kanske gick i perioder... Vi hade iallafall väldigt kul tillsammans!  

Kommentera! ♥ 

Felicias mammas perspektiv.

Jag hade jobbat hela natten, Men jag var för pigg för att sova. Då knackade det på dörren. Jag gick och öppnade. Där stod det en ganska lång, sminkad, kille. Det var Yohio han skulle säkert träffa Felicia. 

- Hej! Det är du som är Yohio va? Sa jag glatt.

- Ja det är jag! Sa han och log.

- Du är väl här för att träffa Felicia... Sa jag efter ett tag.

- Ja... Sa han och tittade sig omkring.

- Jag ska hämta henne! Sa jag och gick iväg.

Jag sa till Felicia och hon sprang ut i hallen.

- Vi går nu... Sa hon och tog med Yohio utanför dörren.

Seikes perspektiv.

På kvällen satt jag hemma hos Yohio och pratade med honom.

Han tittade på mig och sa - Du ser lite ledsen ut... Har det hänt något? 

- Nej jag mår bra! Ljög jag.

- Vad tänker du på? Sa han nyfiket.

- Inget... Sa jag och tittade ut genom fönstret. 

- Men något måste det ju vara?... Sa han ännu mer nyfiket.

- Ja lite allt möjligt... Sa jag tyst.

Egentligen tänkte jag ju på Felicia. Men det kunde jag ju inte säga...

Efter ett tag gick jag hem. När jag gick på den smala vägen såg jag Felicia bakifrån. Hon såg mig inte. Jag ville inte gå förbi. Det gjorde ont i hjärtat att inte kunna prata med henne. Hon hörde inte att jag gick bakom henne konstigt nog. Det började regna och hon hade inget paraply så hon tog bara på sig luvan. Jag struntade i att göra något för att inte få regnet på mig. Det spelade ingen roll för mig just då...

Felicias perspektiv.

Jag tittade upp mot himlen för att se om det var mycket moln. Jag såg inte den lilla stenen framför mig och ramlade bakåt. Jag blundade, men jag träffade inte marken. Jag öppnade ögonen och såg att Seike hade tagit emot mig. 

Han hade regndroppar i sitt hår som såg ut som små pärlor. jag hade inte varit så nära honom förut. Han log lite, Men slutade efter ett litet tag. Jag ställde mig upp och såg på honom. 

- Tack! Sa jag glatt.

- Det var så lite... Sa han ledsamt och gick iväg.

Jag tyckte synd om honom... Jag såg att han försökte att inte visa sina känslor.

Det måste ha varit svårt för honom. 

Kommentera! ☻

Felicias perspektiv.

Det hade gått en månad sen Yohio åkte. Så idag skulle han komma hem! Han hade lovat mig att komma upp direkt till mig när han gick ut ur turné bussen.

Då plingade det och jag öppnade dörren. Där stod han.

Jag kramade honom så hårt jag kunde och han kramade mig tillbaka.

- Jag har saknat dig! Sa jag högt.

- Jag har saknat dig med! Sa han och kysste mig.

Han kom in innanför dörren.

- Du har väl aldrig varit här? Sa jag nyfiket.

- Nej det har jag inte... Sa han glatt.

- Kom jag kan visa dig runt! Sa jag och tog honom i handen. 

Sist gick vi in i mitt rum.

Yohios perspektiv.

Jag kom in i hennes rum. Väggarna var rosa, Det stod en stor säng, en stor spegel, två hyllor med massa saker i, en garderob och ett litet skåp i rummet. Det var väldigt fint.

Det såg skåpet såg väldigt intressant ut. Det var svart med ett litet handtag.

- Får jag öppna det? Sa jag nyfiket.

- Ehhmmm... Jo... Ja det kan du få... Sa hon och rodnade lite.

Jag öppnade det. Det var en stor affisch på mig, min bok och ALLA mina skivor.

- Wow... Sa jag förvånat.

- Jag skaffade alla sakerna för ett år sedan... Ja allt utom dom nyaste skivorna... Sa hon och tittade ner på golvet.

- Så det ser ut så här hemma hos mina fans? Sa han och skrattade.

- Jag tror det... Sa jag tyst.

- Det var jätte fint! Sa jag och log.

- Tack! Sa hon och tittade på mig.

- Vart är din mamma? Sa jag och tittade på henne.

- Hon jobbar... Sa hon och försökte le.

Var hon ledsen över att hennes mamma inte var hemma?

Vi satt oss på hennes säng och pratade. Det började regna utanför. Det regnade väldigt mycket den hösten. Jag tyckte det var mysigt när det regnade. Jag funderade om jag skulle fråga om hon ville vara med mig på min nästa turné...

Seikes perspektiv.

Jag satt hemma hos mina kusiner på soffan. Dom jobbade och jag passade deras katt.

Jag tittade ut genom fönstret och det regnade ute. Jag kunde inte sluta tänka på Felicia. Men du får skärpa dig nu Seike! Försökte jag intala mig själv. Men om man älskar någon är det svårt att sluta. Man bestämmer inte vem man ska älska man bara gör det...

Jag tittade snabbt på mobilen och såg att det hade gått en månad sen Yohio åkte. Han var säkert hemma nu. Kan jag ens vara vän med honom? Tänk så skulle han få veta...

Kommentera? ♥

Felicias perspektiv.

Det var Torsdag och jag satt och höll på med instagram. Jag hade inte varit inne på två veckor... Två stycken började följa mig samma dag. Seike och Yohio...

Typ alla visste att jag och Yohio var tillsammans nu. Undrar vad dom i skolan skulle säga?

Jag tittade ut genom fönstret och såg att Seike kom gående. Men när han gick förbi mitt fönster gick han extra snabbt. Varför ignorerar han mig? Tycker han inte om mig?...

Mamma hade skrivit en lapp på köksbordet.

Där stod det: Hej gumman! Slut på mjölk, smör och ost. Om du behöver något av det kan du gå ner till affären. Pengarna ligger på bordet. Kram! ♥ /Mamma

Det regnade ute så jag tog på mig regnkläder, ett paraply och gick ut. Jag gick sakta till affären. Då ringde Yohio.

- Hej! Svarade jag.

- Hej! Hur mår du? Sa han glatt.

- Jag mår bra! Och du? Sa jag och log.

- Jag är lite förkyld men det kommer nog fixa sig till ikväll! Sa han tyst.

- Vart ska du spela ikväll? Sa jag nyfiket.

- I Uppsala det har sålts 5 tusen biljetter! Sa han.

Vi pratade länge ända till han skulle upp på scen och då var jag på väg hem från affären. Då såg jag Seike gå på samma väg uppför. 

- Seike? Ropade jag.

Han gick snabbare när jag sa det.

Jag sprang fram till honom och sa - Varför ignorerar du mig?

- Jag vill inte förstöra för dig... Sa han ledsamt.

- Förstöra vadå? Sa jag förvirrat.

- Jag älskar dig Felicia... Sa han och tittade på mig.

- Va? Sa jag förvånat.

- Du och Yohio är så lyckliga tillsammans... Och fortsätt vara det! Jag vet att du inte gillar mig på det sättet så Strunt i mig! Jag vill inte förstöra något... Sa han och vände sig om. 

Han gick iväg och jag bara stod där. Det där kan förklara en hel del...

Jag gick sakta hemåt. Vad ska jag göra? Ska jag berätta för Yohio? Alla frågor snurrade i mitt huvud.

Kommentera? <3 Jag uppskattar alla snälla kommentarer! 

Felicias perspektiv.

Jag vaknade pigg på morgonen. Det var äntligen höstlov! Jag gick upp gjorde mig i ordning och åt frukost.

Jag bestämde mig för att ringa Yohio. Han kan ju inte sova nu... 

- Hej! sa han trött.

- Oj förlåt! Väckte jag dig? Sa jag förvånat.

- Nej! Jag har varit vaken jätte länge... Hur mår du? Sa han och gäspade.

- Jag mår jätte bra! Och du da? Sa jag nyfiket.

- Jag mår bra! Jag ska spela på TV kl 5 idag! Sa han långsamt.

- Vad kul det ska jag titta på! Sa jag förväntansfull.

- Är du ensam hemma? Sa han tyst.

- Nej mamma sover... Sa jag.

Då kom mamma upp och såg att jag pratade i telefonen. Men jag såg inte henne... 

- Jag måste lägga på nu... Älskar dig! Sa han glatt.

- Älskar dig med! Sa jag och la på.

Jag vände mig om och såg att mamma stod där och tittade på mig.

- Oj vad du skrämde mig! Sa jag och skrattade.

- Vem var det där? Sa hon och log.

- Hur mycket hörde du? Sa jag förvånat.

- Nästan allt ihop! Vem pratade du med? Sa hon nyfiket.

- Ehhmmmm... Jo... Jag har... En.... Sa jag blygt.

- Pojkvän? Sa hon och fnissade.

- Ja... Sa jag oroligt.

- Vem då? Sa hon jätte nyfiket.

- Du kommer inte tro mig... Sa jag och kollade ner i backen.

- Jo vem?! Sa hon glatt.

- Yohio... Sa jag och tittade på henne.

- Okej... Vem är det på riktigt? Sa hon och skrattade.

- Nej det är han jag lovar! Sa jag allvarligt.

- Jag tror dig... Sa hon förvånat och tittade på mig.

Jag satt på soffan och väntade på att klockan skulle bli 5. Nu var det bara 3 minuter kvar. Jag satt på min TV och ropade på mamma. Jag märkte att hon inte riktigt trodde på mig... Då började programmet. 

- Den har låten är till Felicia! Sa Yohio innan han började sjunga.

- Jag sa ju det! Sa jag och tittade på mamma.

- Du menade verkligen allvar?! Sa hon förvånat.

Han började sjunga låten. Sen var så vacker och den var bara till mig. Jag kände min överlycklig!

- The first time i saw you, it was like the time stopped, when i´m with you it feels as if we are the happiest in the

world! Sjung han det vackraste han kunde.

Det var så fint så jag började gråta. Jag satt kvar och grät vid min TV även fast programmet var slut. Mamma kom och satt sig bredvid mig. 

- Mår du bra? Sa hon förvånat.

- Såklart jag gör! Sa jag lyckligt.

- Varför har du inte sagt att du var tillsammans med honom tidigare? Sa hon nyfiket.

- Jag vet inte... Sa jag lika lyckligt.

- Jag måste få lite frisk luft! Sa jag och sprang till ytterkläderna.

- Du måste vara hemma klockan 7! Sa hon innan jag stängde dörren. 

När jag kom ut såg jag att det v ar jätte vackert väder. Solen sken och det fanns nästan inga moln på himlen. Även fast det var höst. Då ringde Yohio.

- Hej! Sa han glatt i telefonen.

Jag hade inte slutat gråta än...

- Hej! Sa jag gråtande i telefonen.

- Gråter du? Sa han förvånat.

- Det där var det finaste någon någonsin har gjort för mig! Sa jag glatt och grät ännu mer.

- Jag gör allt för dig Felicia! Sa han tröstande. 

Jag slutade gråta.

- Jag älskar dig! Sa jag lyckligt.

- Jag älskar dig med! ♥ Sa han och jag kunde känna att han log.

- Men jag måste sluta nu... Sa han ledsamt.

- Okej hejdå... Sa jag och la på.

Jag gick ett långt tag. Sen såg jag Seike komma gående.

Seikes perspektiv.

- Hej! Sa hon glatt och kom fram till mig.

- H-hej! Sa jag och log.

- Såg du Yohio på kanal 5 idag? Sa hon lyckligt.

- Ja det gjorde jag... Sa jag och tittade rakt in i hennes ögon.

- Är du ledsen? Sa hon förvånat.

- Nej inte alls! Sa jag och log.

Hon var så vacker! Men jag måste komma över henne...

- Jag måste gå nu... Sa han och tittade ner i backen.

- Okej? Hejdå... Sa hon och jag gick.

Kommentera! <3 Jag försökte göra så att det blev lite lättare att läsa! ^^ Jag tror jag ska fortsätta skriva så!

Felicias perspektiv.

Han skulle åka på turné imorgon i en månad... Han hade skrivit det på sms och skulle snart ringa... Jag skulle sakna honom så mycket! Då ringde han.

- Hej! Sa han glatt.

- Hej! Försökte jag säga så glatt jag kunde.

- Jag vill träffa dig en gång innan jag åker! Kan du komma hem till mig nu? Sa han ledsamt.

- Ja såklart! Sa jag super glad och sprang till honom.

Jag knackade på dörren. Han öppnade och släppte in mig. Jag kramade han så hårt jag kunde. Han kramade mig lika hårt tillbaka.

- Jag kommer sakna dig! Sa jag ledsamt.

- Jag kommer sakna dig med! Men vi kan smsa, Video chatta och sånt... Sa han och log.

Han kysste mig. 

Då knackade det på dörren. Yohio gick och öppnade och Seike kom in.

Seikes perspektiv.

Varför var Felicia där?! 

- Jo jag glömde min mobil här... Sa jag förvånat.

- Det här är min flickvän Felicia! och det här är Seike! Sa han och kollade på båda oss.

Han sträckte fram mobilen till mig och jag tog emot den.

- Hejdå...Sa jag och gick ut genom dörren.

- Hejdå vi ses efter min turné! Sa han precis innan jag stängde dörren själv.

Var Felicia Yohios flickvän?! Okej... Nu måste jag verkligen komma över henne... Jag tycker om henne men... Det är Yohios flickvän... Jag gick sakta till bussen.

Kommentera? <3