Felicias perspektiv.

Jag vaknade pigg på morgonen. Det var äntligen höstlov! Jag gick upp gjorde mig i ordning och åt frukost.

Jag bestämde mig för att ringa Yohio. Han kan ju inte sova nu... 

- Hej! sa han trött.

- Oj förlåt! Väckte jag dig? Sa jag förvånat.

- Nej! Jag har varit vaken jätte länge... Hur mår du? Sa han och gäspade.

- Jag mår jätte bra! Och du da? Sa jag nyfiket.

- Jag mår bra! Jag ska spela på TV kl 5 idag! Sa han långsamt.

- Vad kul det ska jag titta på! Sa jag förväntansfull.

- Är du ensam hemma? Sa han tyst.

- Nej mamma sover... Sa jag.

Då kom mamma upp och såg att jag pratade i telefonen. Men jag såg inte henne... 

- Jag måste lägga på nu... Älskar dig! Sa han glatt.

- Älskar dig med! Sa jag och la på.

Jag vände mig om och såg att mamma stod där och tittade på mig.

- Oj vad du skrämde mig! Sa jag och skrattade.

- Vem var det där? Sa hon och log.

- Hur mycket hörde du? Sa jag förvånat.

- Nästan allt ihop! Vem pratade du med? Sa hon nyfiket.

- Ehhmmmm... Jo... Jag har... En.... Sa jag blygt.

- Pojkvän? Sa hon och fnissade.

- Ja... Sa jag oroligt.

- Vem då? Sa hon jätte nyfiket.

- Du kommer inte tro mig... Sa jag och kollade ner i backen.

- Jo vem?! Sa hon glatt.

- Yohio... Sa jag och tittade på henne.

- Okej... Vem är det på riktigt? Sa hon och skrattade.

- Nej det är han jag lovar! Sa jag allvarligt.

- Jag tror dig... Sa hon förvånat och tittade på mig.

Jag satt på soffan och väntade på att klockan skulle bli 5. Nu var det bara 3 minuter kvar. Jag satt på min TV och ropade på mamma. Jag märkte att hon inte riktigt trodde på mig... Då började programmet. 

- Den har låten är till Felicia! Sa Yohio innan han började sjunga.

- Jag sa ju det! Sa jag och tittade på mamma.

- Du menade verkligen allvar?! Sa hon förvånat.

Han började sjunga låten. Sen var så vacker och den var bara till mig. Jag kände min överlycklig!

- The first time i saw you, it was like the time stopped, when i´m with you it feels as if we are the happiest in the

world! Sjung han det vackraste han kunde.

Det var så fint så jag började gråta. Jag satt kvar och grät vid min TV även fast programmet var slut. Mamma kom och satt sig bredvid mig. 

- Mår du bra? Sa hon förvånat.

- Såklart jag gör! Sa jag lyckligt.

- Varför har du inte sagt att du var tillsammans med honom tidigare? Sa hon nyfiket.

- Jag vet inte... Sa jag lika lyckligt.

- Jag måste få lite frisk luft! Sa jag och sprang till ytterkläderna.

- Du måste vara hemma klockan 7! Sa hon innan jag stängde dörren. 

När jag kom ut såg jag att det v ar jätte vackert väder. Solen sken och det fanns nästan inga moln på himlen. Även fast det var höst. Då ringde Yohio.

- Hej! Sa han glatt i telefonen.

Jag hade inte slutat gråta än...

- Hej! Sa jag gråtande i telefonen.

- Gråter du? Sa han förvånat.

- Det där var det finaste någon någonsin har gjort för mig! Sa jag glatt och grät ännu mer.

- Jag gör allt för dig Felicia! Sa han tröstande. 

Jag slutade gråta.

- Jag älskar dig! Sa jag lyckligt.

- Jag älskar dig med! ♥ Sa han och jag kunde känna att han log.

- Men jag måste sluta nu... Sa han ledsamt.

- Okej hejdå... Sa jag och la på.

Jag gick ett långt tag. Sen såg jag Seike komma gående.

Seikes perspektiv.

- Hej! Sa hon glatt och kom fram till mig.

- H-hej! Sa jag och log.

- Såg du Yohio på kanal 5 idag? Sa hon lyckligt.

- Ja det gjorde jag... Sa jag och tittade rakt in i hennes ögon.

- Är du ledsen? Sa hon förvånat.

- Nej inte alls! Sa jag och log.

Hon var så vacker! Men jag måste komma över henne...

- Jag måste gå nu... Sa han och tittade ner i backen.

- Okej? Hejdå... Sa hon och jag gick.

Kommentera! <3 Jag försökte göra så att det blev lite lättare att läsa! ^^ Jag tror jag ska fortsätta skriva så!