Felicias perspektiv.

Då började det regna. Ingen av os hade ett paraply med så vi sprang under ett träd. 

- Vad snabb du är! Sa han förvånat.

- Tycker du? Sa jag glatt.

- Ja! Sa han och log.

Jag satt mig ner och sen han. Han satt väldigt nära mig. Vilket inte var så konstigt, Vi fick inte så mycket plats där under. Vi fick inte en endaste droppe på oss under trädet. Jag kände mig så lycklig på något sätt... Jag kan inte förklara det kändes bara underbart! 

Då tittade han på mig och våra blickar möttes. Jag tittade rakt in i hans ögon. 

- Älskar du mig? Sa han tyst.

Sa han verkligen det jag trodde han sa?!

- Ja... Sa jag och rodnade.

Han lutade sig framåt och vi kysste varandra.

Han log och sa - Bra, för jag älskar dig med...

Var det verkligen sant... Älskade han mig?...

Vi satt där och pratade ända till det slutade regna. 

- Kan jag få ditt nummer? Sa han nyfiket.

- Såklart! Sa jag lyckligt.

Nästa dag gick jag till skolan med ett stort leende. Jag hade aldrig varit så lycklig. När jag kom in i skolan hängde jag upp mina ytterkläder och gick in i klassrummet. Som vanligt att jag mig på min plats och lektionen började. När lektionen var slut så var det rast. Det fanns ett rum på våningen där man fick vara inne. Men dom som ville gå ut fick ju också det... Jag ville inte vara ute nu! Det regnade och blåste ute.

Då kom det fram en tjej till mig med kort mörkt hår och en kort, röd klänning.

- Är det du som är Lea?... Sa hon och tittade på mina kläder.

- Nej... Jag heter Felicia! Sa jag så glatt jag kunde. 

- Har du sett Lucas? Han är min... så rör honom inte! Sa hon kaxigt.

- Nej det ska jag inte! Sa jag förvånat.

- Har du en pojkvän eller? Sa hon och skrattade.

- Kanske det.. Sa jag och gick iväg.

Då fick jag ett sms från Yohio där det stod: Hej! ♥  Möt mig i parken kl 5! ☺

Då skrev jag: Okej! ♥

Sen började lektionen och jag gick in i klassrummet.

Kommentera! <3