Jag gick till affären tidigt på morgonen. Jag såg att det fanns en genväg igenom skogen som jag tog. Det var väldigt stenigt där och helt plötsligt ramlade jag.

Det blev suddigt och jag hörde någon komma springandes emot mig där jag låg.

- Hur gick det? Hörde jag någon säga.

Jag tittade upp och det var Yohio.

- Jag vet inte... Sa jag tyst.

- Här ta min hand... Sa han och sträckte fram sin hand.

Jag tog tag i hans hand och ställde mig sakta upp. 

- Kom med jag ska hjälpa dig... Sa han.

Han höll mig runt mina axlar och hjälpte mig att gå.

Vi gick hem till honom.

Jag satt på en stol i köket. Han gick och hämtade bomull med lite vatten på.

Jag hade ett stort sår på knäet, ett ganska djupt såg i pappan och några rivmärken på armarna.

Sen ställde han sig på knä och gjorde rent såren.

- Vad gör det mest ont? Sa han och tittade på mig.

- I benet... Sa jag och bet mig i läppen.

När han hade tvättat såren så tog han på stora plåster på såren.

- Jag måste verkligen hem nu... Sa jag trött.

- Jag kan hjälpa dig! Sa han och log.

Jag reste mig upp och han hjälpte mig att gå.

När jag var hemma satt Matilda vid bordet och skrev.

- Vad har hänt?... Sa hon förvånat.

- Jag ramlade, men jag kan gå till affären om du vill... Sa jag ledsamt.

- Nej absolut inte! Du haltar ju... Men vem hjälpte dig? Frågade hon och kollade på plåstret som satt på mitt knä.

- En vän... Sa jag och log.

- Jag går till affären och du väntar här... Sa hon och skyndade sig iväg.

Jag öppnade luckan på buren innan jag satt mig i soffan. Sofia satt sig på min axel som vanligt.

Jag ringde och Liv och vi bestämde att hon skulle komma hem till mig nästa dag.  

Nästa dag var det fredag och jag gick till bussen tidigt för att inte komma försent. Jag hade kommit försent tre dagar i sträck den veckan.

Bussen stannade precis när jag skulle på den. Alla platser på bussen var upptagna utom dom längst bak, så där satt jag mig. Det tog en timme att komma till skolan med den bussen. Men tiden gick snabbt.

Jag gick in i klassrummet. Jag satt själv längst bak för att det skulle börja en ny i klassen idag.

Längst fram i klassrummet stod den nya tjejen bredvid vår lärare.

- Det här är Liv, den nya tjejen i klassen... Du kan sätta dig där... Sa han och pekade på platsen bredvid mig.

Tjejen hade kort, brunt hår och glasögon med röda bågar. Hon såg väldigt blyg ut.

Jag såg i Josefins ögon att hon var ett nytt "offer".

När lektionen var slut och jag skulle gå till mitt skåp så knuffade Josefin Liv. Hon ramlade ner på golvet. Då gick jag fram till Liv och hjälpte henne upp. 

- Tack så mycket... Sa hon blygt.

- Jag heter Emma! Sa jag och log.

- Jag heter Liv! som du säkert hörde... Sa hon lite mindre blygt.

- Åker du bussen hem? Sa jag glatt.

- Ja... Sa hon tyst.

Jag gick med henne till bussen och vi satt längst bak och pratade. Jag fick veta väldigt mycket om henne och hon fick veta mycket om mig också. Hon gillade att spela piano, rida och läsa böcker. Tre saker som jag inte tyckte om.

När jag gick av bussen och skulle gå hemåt såg jag en svart plånbok ligga på marken. Jag tog upp den och såg att det stod adress inuti. Jag såg att den som hade tappat plånboken bodde ganska nära där jag var så jag började gå dit.

Jag gick upp för trapporna och knackade på dörren. Då öppnade en sminkad kille med brunt hår. Efter ett tag såg jag att det var Yohio. Jag brukade lyssna på hans låtar ibland.

- Är det här din plånbok? Sa jag och höll fram den till honom.

- Ja! Tack så mycket! Vart låg den? Sa han glatt.

- På gräset utanför... Sa jag tyst.

Jag tyckte det kändes som jag hade träffat honom förut...

- Har vi träffats förut? Sa jag nyfiket.

- Ja jag tror det... Var det du som tappade den där lappen igår? Sa han efter ett tag.

- Jaha så det var du? Sa jag förvånat.

Jag kände inte igen honom utan mössan och solglasögonen...

Då skällde Luna så han tog upp henne i famnen för att hon skulle vara tyst.

- Får jag klappa henne? Sa jag och tittade på henne.

- Ja självklart! Han du också något husdjur? frågade han.

- Ja jag har en papegoja som heter Sofia! Sa jag och log.

- Vad heter du? Sa han nyfiket.

- Emma... Sa jag tyst.

- Jag är Yohio... Sa han och log tillbaka.

Skolan var slut och jag skulle träffa min pojkvän (David) utanför skolan.

Jag såg att han stod och pratade med den nya tjejen. Hon hade ljust, långt, lockigt hår.

Mitt hår var svart och långt men inte lockigt som hennes.

David kysste henne och sa - Du är den ända för mig!

Samma sak som han hade sagt till mig på morgonen...

När hon hade gått gick jag fram till honom med höga steg.

- Vad håller du på med?! Skrek jag nästan till honom.

- Åh hej Emma?... Sa han och bet sig i läppen.

- Jag som litade på dig?! Sa jag argt.

- Emma... Du vet att du är den ända för mig... Sa han och försökte röra mig. Men jag backade.

- Det sa du ju till den där andra tjejen också... Jag gör slut! Skrek jag och sprang iväg.

Jag sprang till benen inte orkade bära mig längre. Så jag föll ihop på marken och grät. Hur kunde jag lita på honom?... Jag skulle aldrig förlåta honom! Inte ens om han satt sig på knä och bad mig om det... Det var det sista jag ville göra just då.

Efter ett tag så märkte jag att jag hade sprungit nästan hem så jag fortsatte gå.

När jag kom hem var inte min storasyster hemma. Hon var 9 år äldre än mig, alltså 25 år. Vi bodde tillsammans för att våra föräldrar hade lämnat oss. Hon jobbade fortfarande. Hon jobbade som kock på en restaurang.

Jag gick in i vardagsrummet och där satt Sofia i sin bur. Hon var min papegoja. Jag öppnade luckan till buren och hon flög ett varv i rummet.

Sen satt hon sig på min axel och sa - Jag tycker om mango!

Det vad det ända hon kunde säga.

Jag gav henne en mango bit och sen flög hon och satt sig på en pinne vi hade suttit upp på väggen.

Då kom min syster Matilda hem. 

- Hej! Sa Matilda glatt.

- Hej... Sa jag tyst.

- Du ser lite ledsen ut... Har det hänt något? Sa hon nyfiket.

- Nej... Sa jag och log för att hon inte skulle fråga mer.

Hon gick in i köket och lagade mat. Hon gjorde lasagne. Det var min favorit mat efter sushi. Hon var väldigt bra på att laga mat! Det var inte jag... Hemkunskap var mitt värsta ämne.

- Kan du gå till affären och köpa lite mat medans jag gör mat? Sa hon.

- Visst... Vad ska jag köpa? Sa jag trött.

- Här är en lista! Sa hon och räckte fram den.

Det var en väldigt lång lista.

Jag tog på mig ytterkläderna och gick ut. Vi bodde inte så långt ifrån affären.

Jag la lappen i fickan, trodde jag iallafall.

- Ursäkta? Hörde jag någon säga bakom mig. 

Jag vände mig om och där stod en kille med mössa och solglasögon. Han hade en liten svart hund i koppel.

- Du tappade den här... Sa han och höll fram inköpslistan.

- Åh tack... Vilken söt hund du har! Sa jag och tog emot den.

- Hon heter Luna! Sa han och log.

- Det betyder måne va? Sa jag och tittade upp på honom igen.

- Ja det gör det... Sa han och tittade på sin klocka.

- Oj förlåt jag måste verkligen gå nu! Sa han och sprang iväg. 

Jag fortsatte gå mot affären.

När jag kom fram stod Tove, Miriam och Josefin utanför affären. Det var tre populära tjejer från min klass. Dom såg mig men jag ignorerade dom och gick in snabbt. 

Armidas perspektiv.

Jag vaknade på morgonen.

Jag skulle träffa Yohio ikväll! Han skulle komma tillbaka från Sundsvall.

Jag kunde knappt vänta. Jag sprang ner och satt mig bredvid fönstret.

- Armida?... Han kommer ju ikväll... Ska du börja vänta nu? Sa mamma förvånat.

- Vad ska jag göra annars?... Jag orkar inte vänta längre!... Sa jag förväntansfullt.

- Ät lite iallafall... Sa mamma och ställde fram en tallrik med ägg.

Lite senare kom Michelle hem till mig. Hon hade aldrig varit hemma hos mig. 

- Vilken fint rum du har! Sa hon imponerat.

- Tycker du?... Sa jag förvånat.

- Ja! Svarade hon tillbaka.

Yohios perspektiv.

Jag var på väg till Armida. Jag satt i bilen och kollade ut. Jag var snart framme...

Jag somnade och när jag vaknade var vi framme.

Jag gick snabbt hem till Armida.

Vi gick in i skogen och satt oss på stenen där vi brukade sitta. Vi pratade om vad vi hade gjort och sånt.

Tiden rusade förbi och om fem minuter var det ett nytt år! 

- Har du något nyårslöfte? Sa hon till mig.

- Nej har du? Sa jag nyfiket.

- Jag tror att jag ska och skaffa lite mer vänner... Oj nu måste jag räkna ner! Sa hon förvånat.

Jag bara log.

- 10...9...8...7...6..5...4...3...2... Räknade hon ner.

På 1 så kysste jag henne och sa - Gott nytt år!

Alla fyrverkerier kom i alla möjliga färger. Jag hade aldrig sett så många förut. Året kunde inte börja bättre!

Det här var sista delen på den här novellen! Men snart kommer det förmodligen mer noveller! ♥

Armidas perspektiv.

Jag satt och kollade ut igenom den gammla fönstret i köket.

Jag väntade på att Yohio skulle komma. 

- Du kan inte sitta där och vänta hela dagen... Sa mamma och började diska.

- Varför? Sa jag tyst.

- Han kommer när han kommer... Du kan ju gå upp och läsa... Sa mamma efter ett tag.

- Okej... Sa jag och gick upp på mitt rum.

Jag tog fram en bok och började läsa. Jag läste en bok som handlade om tre systrar som bodde själva i öknen. Jag brukade inte läsa sånna böcker men den här tyckte jag var bra!

Yohios perspektiv.

Jag gick till Armidas hus och knackade på.

Hennes mamma öppnade snabbt dörren. Hon hade kort, brunt, uppsatt hår och en lång grå klänning. 

- Hej! Är det du som ska träffa Armida? Sa hon nyfiket.

- Ja det är jag... Sa jag tyst.

- Armida? Han är här nu!!! Skrek hon mot Armidas rum.

Armida sprang snabbt ner för trappan. Jag han inte ens säga hej innan hon hade släpat ut mig.

Vi stod ute och väntade på att min bil skulle komma. Det regnade. Det var en väldigt varm vinter... 

- Jag kommer sakna dig... Sa hon ledsamt.

- Jag kommer sakna dig med... Men jag kommer till nyår! Sa jag glatt.

- Vad bra! Sa hon och log.

Bilen körde in mellan husen och stannade bredvid oss. Jag kysste henne en sista gång och sen klev jag in i bilen och åkte iväg... 

Armidas perspektiv.

Lite senare gick jag till biblioteket.

Där stod det en tjej och kollade på böcker på samma hylla jag skulle kolla. Hon hade två flätor och glasögon med tunna bågar.

Då tappade hon några böcker. 

- Oj! Sa hon högt.

Jag hjälpte henne att plocka upp dom. 

- Åh tack så mycket! Sa hon glatt.

- Det var så lite... Sa jag och tog upp den sista boken från golvet.

- Jag heter Michelle! Vad heter du? Sa hon nyfiket.

- Jag heter Armida! Sa jag glatt.

Det var början på en fantastisk vänskap.

Vi blev snabbt bästa vänner.

Jag hade aldrig haft en bästa vän innan...

Kommentera! ♥